geeky.se

Stamceller och regenerativ medicin kommer starkt nu. I Vetenskapens värld på måndag kommer de visa ett reportage om stamceller och dess möjligheter till skapa kroppsdeler från våra egna celler. Missa inte!

Inget omöjligt framtidsyrke för mig.

Via HAX.

Imorgon har jag en tenta i kursen Analys och separation av biomolekyler. Känner mig redo. Det är egentligen ingen svår tenta. Det jobbiga är att det inte är sista tentan för denna tentaperiod. På grund av massakerhotet så kommer tentan som skulle göras i måndags troligen gå någon gång nästa vecka. Något nytt datum har inte meddelats än. Jag har pluggat dag och natt i två veckor nu och det tar inte slut :(

Påsklov snart i alla fall.

Reuters rapporterar att Nederländska och svenska forskare har hittat en stamcell som de säger kan producera alla typer av hudceller. Den är alltså stamcellen för alla hudceller. Forskningen har bedrivits med möss men den aktuella stamcellen sägs finnas hos människor också.

Det är goda nyheter för att med brännskador eller andra som behöver hudtransplantationer. Kan troligen även användas för ersätta åldrande hud med hud som är slätare och rynkelfri. Men där finns det ett moralhinder som vi behöver hoppa över först, tyvärr.

Redan idag odlar man hudvävnader från patienters existerande hudceller som man använder i transplantationer men dessa är sköra, uttorkade och hår växer inte i dem. Men denna nya upptäckt löser alla dessa problem eftersom att det blir riktig hud. Nu måste forskarna bara isolera motsvarande stamceller hos människor, vilket de bedömmer kommer ta två till tre år.

Tycker stamcellsforskning är det mest spännande området inom bioteknik. Är ganska säker på att det är min framtida arbetsområde. Ska försöka hitta artikel som ska ha publicerats i Science och se om det står nåt mer intressant.

Om man jobbar eller studerar inom bioteknik så måste man känna till Protein Data Bank (PDB). Det är en databas som innehåller data om biomolekykers 3D-strukturer. Informationen är går att nå via internet och är gratis att använda för vem som helst. Informationen fås i form av pdb-filer och det finns diverse olika program som kan läsa dessa filer. Vissa av dem är open source. Det finns också andra program som inte är open source som kan läsa dessa filer.

Så här ser det ut i programmet PyMOL:

Märker att det är en del som hittar till min blogg genom sökordet “Osmotisk chock”. Ett ord jag använder i detta inlägg men som jag aldrig förklarar. Så jag tänkte att om det finns så många som undrar vad osmotisk chock är för nåt så kan jag lika gärna förklara det.

Osmotisk chock är en teknik man använder för att extrahera proteiner från periplasman i gramnegativa bakterier. Gramnegativa bakterier är bakterier som har ett yttre membran, ett inre membran och en cellvägg (peptidoglykanen) mellan det yttre och det inre cellmembranet. Utrymmet mellan det yttre membranet och det inre membranet (där cellväggen finns) kallas för periplasman. Förutom cellväggen innehåller periplasman också en soppa av olika proteiner. Se bilden nedan.

Om man har en gramnegativbakterie som producerar ett protein som finns i periplasman så kan man få ut proteinet genom osmotisk chock. När man använder osmotisk chock så utnyttjar man (som namnet antyder) det fysikaliska fenomenet osmos, som innebär att partiklar vandrar så att olikheter i koncentrationsnivåer jämnas ut. Detta utnyttjas för att extrahera proteiner från bakterier på följande sätt: Först skapar man en miljö för bakterierna med ökad partikelhalten i bakteriernas miljö (vanligtvis salt eller socker). Detta får vattnet innanför det inre cellmembranet att forsa ut ur cellen. Detta händer eftersom att koncentrationen av partiklar utanför cellen är högre än halten innanför cellmembranet. Vattnet strömmar ut ur cellen för att öka koncentrationen utanför cellen. Följden blir att det inre cellmembranet sjunker inåt, bort från cellväggen. När man får vatten att forsa ut från en inre del till en yttre del genom ökad partikelhalt så kallas det för hypertonisk miljö.

Därefter skapar man en så kallad hypotonisk miljö för bakterierna där mängden partiklar på utsidan är färre än mängden partiklar i cellen. Detta får vattnet på utsidan av cellen att forsa in i cellen (så att koncentrationen av partiklar på utsidan blir högre och koncentrationen partiklar i cellen blir mindre). Vattnet forsar in i det inre cellmembranet och får det inre cellmembranet att svälla upp och som därmed trycker ut proteinerna ut ur cellen. Proteinerna som fanns i periplasman hamnar i supernantanten och man har utfört en lyckad osmotisk chock.